Alexander Ekmans Midsommarnattsdröm är som en hisnande resa där överraskningarna aldrig tar slut

Alexander Ekman är tillbaka på Kungliga Operan i Stockholm för att sätta upp Midsommarnattsdröm. Nypremiären sker dagen innan Kristi Himmelsfärd och spelas endast under majmånad. Av Shakespeares tänkbara förebild finns få likheter, möjligen går det att dra paralleller till drömdelen i andra akten. I Ekmans verk står sommarens stora högtid, midsommarafton i fokus. Som publik får vi följa med på festligheter och en natt där allt kan hända. Och allt händer verkligen, det finns nästan inga gränser på koreografens påhittighet.

Kungliga Operans dansare tar sig an verket med inlevelse. Klassisk balett blandas med modern dans och kompaniet visar teknisk kvalitet i båda genrerna. De uttrycker humoristisk tajming och skicklighet vars förutsättningar finns inbyggda i koreografin. De drygt 40 dansarna verkar ha roligt på scenen och tillsammans. Det höga tempot kräver samarbete och tillit till att alla gör det de ska.

I rollerna på nypremiären dansade Daniel Norgren-Jensen, Nadja Sellrup, Madeline Woo, Daria Ivanova, Dawid Kupinski, Emily Slawski, Anthony Lomuljo, Luca Righi, Desislava Stoeva, Daniel Goldsmith, Julien Keulen och Carl Petrini Sjögren. Dem och de andra dansarna i Kungliga baletten ska alla en eloge för sina prestationer. Det ska också den fantastiska sångerskan Hannah Tolf och Kungliga hovkapellet som vävs in i föreställningen på självklara sätt. Kompositörens Mikael Karlssons suggestiva musik lägger också sin tydliga prägel på föreställningen.

Nästintill 9 år har gått sedan verket hade urpremiär. Det måste vara intressant att som koreograf få chansen att sätta upp verk efter flera år igen. Dels har koreografen själv utvecklats genom att skapa nya verk i andra sammanhang, dels har det hänt saker i dennes privata liv och i omvärlden. Kompaniet som i det här fallet är Kungliga Operans dansare består av människor han jobbat med förut samt en del nya aktörer. Det finns en grund att luta sig emot samtidigt som något nygammalt tar sin form. Om ett nytt verk kan liknas vid en oskriven bok som fylls med innehåll kan möjligheten att spela föreställningen igen ses som en chans för kreatören att lägga till nya sidor. Eller riva bort hela stycken innan det är dags för nyutgåva.

En chans att bearbeta något som kanske var menat att lämnas men som ändå pockar på att få berättas igen. Säkert har Ekman funderat över vad som kan göras bättre eller om verket ens ska förändras. Kanske vill koreografen behålla verket så likt den ursprungliga versionen som det bara är möjligt. Några kommer släppa föreställningen så fort de går ut genom dörrarna andra kommer ta sig tid för att bearbeta intrycken.

Ekman är flitigt anlitad och har hela världen som sin arbetsplats. I ett av klippen på Kungliga Operans hemsida säger han att Midsommarnattsdröm är det svenskaste han har gjort. Att skapa något utifrån en högtid som de flesta av oss firar och undersöka tillhörande traditioner blir nästan som ett antropologiskt projekt. Beteenden förstärks och förvrängs med hjälp av koreografi och uttryck. Lekar avlöser varandra, mat och dryck både förhöjer och försämrar stämningen. Gemenskap, ensamhet och förväntningar, de flesta ingredienser finns med och det är lätt att känna igen sig.

Som extra krydda får de drygt 40 dansarna mycket scenografi att förhålla sig till. Kroppar och saker skapar varierande effekter. Delen med höet är bara ett exempel. De torra stråna kastas synkroniserat upp i luften som en förlängning av rörelser. Midsommarstången reser sig ståtligt på scenen och förmedlar tydligt vilken del av året som återspeglas. Det gör också kostymen. Kläderna är i finstämda färgskalor och harmoniserar lågmält som en smakfull kontrast till allt som händer. Scentekniska variationsmöjligheter hjälper också till att förhöja och bidra med det oväntade.

Ekmans Midsommarnattsdröm är variationsrik, humoristisk med hög igenkänningsfaktor. Tempot går i rasande fart och överraskningarna avlöser varandra. Dansarna tar i som om de tävlar om vem som kan åka Vasaloppet snabbast fast tillsammans och med artikulation och finess. Även i pausen bjuds besökare på upplevelser, i alla fall för dem som tar sig till Guldfoajén och den stora trappan vid entrén. Som publik blir en både underhållen och omhändertagen.

Jenny Berkán
Stockholm
Kungliga Operan Midsommarnattsdröm 8-18 maj 2024