Maggie Foyer: Klassisk och nutida dans i London

Med ett välkommet drag har the English National Ballet väckt nytt liv i Mary Skeapings ursprungstrogna Giselle. Det är en av de finaste produktionerna i Europa – i David Walkers kostym och vackert  iscensatt på Coliseum, Londons bästa dansscen.

Omsorgsfullt utforskad och pietetsfullt återskapad med kärlek, har den en rikedom av dans i första akten och en andra akt fylld av gotisk skräckromantik. Skeaping hade stark känsla för stil, men glömde aldrig att detta var teater.

I andra akten flödar det av döda andar, som tycks sväva bland dimmorna, skymtande fram i plötsliga käglor av ljus. Man känner den fuktklibbiga rysningen från vilierna, draperade i  sina slöjor, och med ondskan lurande bakom deras kalla skönhet.

I Skeapings version, mer än i någon annan nutida version, används männen i byn med stark verkan, deras kroppsliga närvaro förstärker effekten hos det utomjordiska. Det är både underbart realistiskt och rikt på romantik.

Daria Klimentová och Vadim Muntagirov i andra akten av Giselle med English National Ballet. Fotograf Patrick Baldwin

Det var emellertid de spännande unga "Albrektarna" som tilldrog sig mest uppmärksamhet. Vadim Muntagirov utexaminerades från the Royal Ballet School i höstas, då English National Ballets chef, Wayne Eagling, såg honom dansa Albrekt vid en skolföreställning och omedelbart erbjöd honom kontrakt. Begåvad med en naturlig elegans i framträdande och kroppsbyggnad och en formidabel teknik, gjorde han en oförglömlig debut med Daria Klimentová som partner,

Klimentová, en av ENB:s toppsolister, kan fortfarande ge rollen en känsla av daggfärsk friskhet parad med den säkerhet som erfarenheten ger.

Vadim Muntagirov i akt I av Giselle. Fotograf Patrick Baldwin

För att fira denna störtvåg av manliga talanger har Eagling skrivit en kort balett, Men Y Men, som ett kort förspel till Giselle. Koreograferad för nio män med solistkvaliteter, hyllar den lyriken i Rachmaninovs musik, kompletterad med utbrott av virtuoasitet.    

Toppsolister i traditionell repertoar
Efter en mycket  traditionell julsäsong, gav the Royal Ballet en nyinstudering av MacMillan’s Romeo och Julia i januari. "The Royal" kanske inte har den mest upphetsande repertoaren, men de har en rikedom på internationella toppsolister att välja bland. Som de unga älskande skapar Tamara Rojo och Carlos Acosta fortfarande magi och gav oss en kväll att minnas. Andra par inkluderade Marianela Nunez, som förvandlar allt hon rör vid till rent guld, dansande med Thiago Soares, och favoriterna Alina Cojocaru och Johan Kobborg.

Törnrosa i ytterligare en påkostad produktion kom tillbaka i repertoaren för några föreställningar.

Tamara Rojo och Carlos Acosta i Romeo och Julia med Royal Ballet. Fotograf John Ross

Infra är modern på alla vis med användning av high tech, som den breda filmduken där spännande elektroniska figurer ändlöst passerar, liksom även med en nutida utveckling av balettekniken.

McGregor’s extrema dansstil behärskas girigt av dansarna, mest markant hos de nya premiärdansarna Melissa Hamilton och Eric Underwood, sam arbetar så sammansvetsat.

Brandstrup har en bestämd filmisk känsla: mogen, mångbottnad och aldrig öppet teatralisk frambringade den ändå starka prestationer från kärlekstriangeln mellan Carlos Acosta, Laura Morera och Alina Cojocaru.