Anders Jörlén: Flytande världar – sammanlänkade kulturer

Fliessende Welten är även titeln på John Neumeiers senaste helafton för Hamburg Ballett. En afton som  innehåller två verk: Seven Haiku of the Moon och Seasons – The Colors of Time. Neumeier fascineras och inspireras av den asiatiska konsten och tankevärlden och har  starka band till den japanska teaterkulturen.. De båda verken skapades för Tokyo Ballet 1989 resp 2000, men har nu fått sin europapremiär med Neumeiers egen Hamburg Ballett. Premiären skedde den 13 juni vid öppningen av årets Hamburger Ballettage, de trettiosjätte i ordningen.

7 Haiku of the Moon, här med Alexandre Riabko och Thiago Bordin. Fotograf Holger Badekow

Seasons – The Colours of Time med Anna Polikarpova och Lloyd Riggins. Fotograf Holger Badekow

Otto Bubenicek i Orpheus. Fotograf Holger Badekow

Som alltid går Neumeier tillbaka till de äldsta källorna till den underliggande myten och hur den sedan utvecklats. På dessa grunder är Orpheus i den här versionen son till Apollo (dansad av Edvin Revazov) och Kalliope (Anne Laudere) medan Hermes (Yohan Stegli) är hans följeslagare. För att anpassa sig till dansmediet är Orpheus inte sångare utan en gudabenådad violinist. Baletten tar avstamp i nutiden och Eurydikes död sker i en bilkrasch – till Blegvad/Partridges ljudcollage. Musiken i övrigt kombinerar Stravinskijs balettmusik till Apollo och Orpheus med stycken av H I F Biber.

Apollo och Kalliope leder Orpheus ut i livet och ger honom fiolen, genom vars sköna toner han vinner Eurydikes (Hélène Bouchet) kärlek. Efter Eurydikes död bevekas Apollo av Orfeus sorg och låter honom inträda i dödsriket för att återhämta henne, på villkor att han inte ser på henne – åskådliggjort av ett par svarta glasögon. Koreografiskt är de lyriska partierna fyllda av poesi och skönhet och pas de deuxerna mellan Orpheus och Eurydike synnerligen minnesvärda. Hélène Bouchet är en rörande ljuv och besjälad Eurydike och Otto Bubenicek gör kanske den förnämsta rolltolkningen hittills under sin 17 år långa Hamburgkarriär.

Den vackert sparsmakade scenografin är av Ferdinand Wögerbauer och Neumeier själv står för kostymer och ljussättning av högsta kvalitet.

Silvia Azzoni och Carsten Jung i Endstation Sehnsucht. Fotograf Holger Badekow

Bugaku med Tokyo Ballet. Fotograf K Hasegawa

The Kabuki, de 47 Ronin. Fotograf K Hasegawa

Alina Somova i Le Corsaire. Foto Mariinskijteatern

Kvällen inleddes med de tre sista årskullarna från Hamburg Balletts balettskola i Silk Road (Sidenvägen) med koreografi av dansarna själva under ledning av Beatrice Schickendanz-Giger. Musiken var av Fazil Say.

Galans egentliga första del innehöll avsnitt ur klassiker som alla berör temat flytande världar – beröring mellan olika kulturer och mellan dröm, saga och verklighet: La Péri, La Bayadère, Josephs Legende, Thaïs, Den lille havfrue, Svansjön och Le Corsaire. Dessutom visades ett avsnitt ur den kinesiska klassikern Röda kvinnobataljonen och ur årets Fliessende Welten. Framstående artister från Staatsballett Berlin, American Ballet Theatre, Kinesiska Nationalbaletten och Mariinskijteatern medverkade.

I del två gavs Neumeiers Verklungene Feste (Förklingade fester) från 2008 till musik av Richard Strauss som skildrar ett antal par i en brytningstid där förhållanden prövas, bildas eller bryts.

Del tre bestod av fjolårets Ballet Russes-hyllning Le Pavillion d'Armide (Armidas paviljong) ställd mot Pionpaviljongen. Kinesiska Nationalbalettens solister Shu Yan och Hao Bin dansade två pas de deux ur den senare där först en kvinna trånar efter en man hon inte träffat medan det andra avsnittet skildrar mannens längtan efter kvinnan som nu är död.

Från Parisoperan kom Jérémie Bélingard i solot The Heart Is a Lonely Hunter, där han själv stod för koreografin. Mizuka Ueno och Kazuo Kimura från Tokyo Ballet framförde ett pas de deux ur Béjarts Bhakti III. Förre Hamburgsolisten, nu verksam i Dresden, Jíri Bubenicek dansade tillsammans med tvillingbrodern Otto och Alexandre Riabko Jiris egen Canon i D-dur ur Le souffle de l'esprit. Musik Otto Bubenicek och Johann Pachelbel.

Alla på scenen vid midnatt. Fotograf Holger Badekow

Balettdagarna i Hamburg är alltid en upplevelse, särskilt om man som jag är en beundrare av John Neumeier och hans unika karriär som koreograf och balettledare. I höst börjar han sin trettiåttonde säsong som chef för Hamburg Ballett och i planerna ligger två nya verk av hans hand: Polnisches Triptychon (Polsk triptyk) och Mahlers tionde symfoni (26/7) som fullbordar hans Mahlercykel med alla symfonierna. Polnisches Triptychon ges tillsammans med Jerome Robbins Dances at a Gathering och The Concert under samlingsnamnet Chopin Dances (5/12). Dessutom kommer nyuppsättningar av Neumeiers Parzival och En midsommarnattsdröm samt en repertoar av inte mindre än tio helaftonsprogram.

Hamburger Ballettage 2011 pågår 26 juni till 10 juli 2011.