Erik Aschengreen är förförd av baletten

I boken berättar Erik Aschengreen om sina möten med danshistoriens klassiker, det vill säga dem han själv tyckt om att se gång efter gång i skiftande uppsättningar och under föränderliga tider. Ett trettiotal verk skildras ingående och, i en epilog, berörs andra verk som också kan räknas till klassikerna men inte fått plats bland favoriterna eller inte hunnit bli riktiga klassiker ännu.

Erik Aschengreen. Fotograf Cristian Hillbom

Läs här Dansportalens intervju med Erik Aschengreen 2010

Har man dessutom som undertecknad, levt under samma tidsepok och sett de flesta av de föreställningar som omnämns, uppväcks mängder av minnen och känslor från alla teaterkvällar i terpsichores tecken.

Christina Michanek och Mads Blangstrup i Sylfiden. Fotograf David Amzallag

Till klassikerna hör givetvis August Bournonvilles Sylfiden, som inleder paraden som omfattar så väl internationella som danska mästerverk och minsann ett svenskt: Birgit Cullbergs Fröken Julie. De baletter han älskar mest är de som berör oss med sin inblick i människors känslor och tankevärld. De som kan ge oss perspektiv på våra egna liv och samhället runt omkring, om det så är verk som tillkommit 1836 eller 1978.

Berättelserna i boken utgår ifrån de föreställningar han sett, främst på Det Kongelige Teater men även vid gästspel av utländska ensembler och på hans egna resor och i Paris, som blivit hans andra hemstad. Här finns allt –  från hans första teaterbesök som ung pojke till dags dato. Han har sett dem alla i rent traditionella uppsättningar eller tolkade av nyskapare som till exempel John Neumeier eller Mats Ek.

John Neumeiers Kameliadamen tillhör favoriterna. Här Agnès Letestu och Stéphane Bullion i Parisoperans uppsättning, som finns tillgänglig på DVD. Foto Opus Arte.

Erik Aschengreen skriver avslutningsvis: "När man har tillbragt tusentals kvällar i sitt liv på balett- och dansföreställningar är det naturligt att fråga sig: vad hade jag där att göra? Den här boken ger några av svaren. Det handlar om den rena glädjen av att se dansare i rörelse. Men det handlar också om att träda in i en annan värld. Utvidga erfarenheter och känslor. Bli klokare och uppleva aspekter på tillvaron, jag annars knappast skulle ha känt till. Det handlar om djupgående upplevelser, men det har också – som John Neumeier visar – handlat om att skapa ordning, där det annars kunde uppstått kaos."

Jerome Robbins Dances at a Gathering med Josie Thomas och Alban Lendorf. Fotograf David Amzallafh